Marlene Woxlin

Kommer du ihåg, en vintertid
Du såg ett famlande ramlande ångande lokomotiv
Sen kom förvandlingen, den stora ljusa sommaren, igen

Jag tycker om när du tar på mig
Jag tycker om när jag ser dig vid min sida
Tycker om när du finns hos mig
Jag tror det aldrig kan bli bättre än så här
För mig

Kommer du ihåg
Var det igår
Du tog en främmande skrämmande människa
Och kysste hans hår
Och sen förde vindarna
dom vackra vilda fåglarna
till mig

Jag tycker om när du tar på mig
Jag tycker om dina fingrar mot min panna
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här

För nån
För mig

Jag tycker om när du tar på mig
Jag tycker om dina bröst i morgonljuset
Tycker om när jag betyder nåt för dig
Det kan aldrig kännas bättre än så här

Tycker om när du tar på mig
Jag tycker om när jag har dig vid min sida
Tycker om när du ler en stund mot mig
Det kan aldrig kännas bättre än så här

För nån
För mig
För mig

Varför slutade vi leka med varann
Varför slutade vi skratta
Du är du och jag är fortfarande jag
Så vad är det då som fattas

Det är på minnena som vi lever
Men snart så har de suddats ut

Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Fast vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
Du och jag

Allt jag känner, allt jag älskar och vill se
Är de nötta bilderna med tummar på
Och jag vet, jag vet, jag vet, nån måste börja ge
Ja, börja ge för att kunna få

Och varje gång som jag försöker
Det är då det blir så fel

Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Men vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
När vi blundar