Titta själv!
Till Viktor som dog i cancer......
Viktor var en liten men stark kille som kämpade för att få leva. Victor hade tumörer i hela kroppen. Varför?
ÅLSTA. ”Här bor en prins”.
Så står det på skylten i trädet intill den blomtäckta graven.
Med start i kväll visar TV3:s ”Sjukhuset” lille ettårige Victors kamp mot cancern – en kamp han till sist förlorade.
– Vi vill att alla ska få se vilken kämpe han var – vilka kämpar alla de här barnen är, säger mamma Sofie.
Platsen har de valt med omsorg.
Här, längst ned på kyrkogården vid Yttergrans kyrka i Bålsta, nära en porlande bäck, intill en häck och i skuggan ett träd, som snart står i blom, ville Victors föräldrar, Peter Sundberg, 34, och Sofie Karlsson, 24, att han skulle vila.
Blommor i alla färger och former täcker fortfarande graven. Här begravdes Victor i sin lilla vita kista på valborgsmässoafton.
Då steg också ett helt fång med vita hjärtformade ballonger till himlen.
Så småningom ska graven prydas av en gravsten i form av snälla Spöket Laban.
– Victor älskade Laban och han älskade att skrämmas själv, med sitt ”bu”, säger mamma Sofie.
För några veckor sedan berättade Aftonbladet om Victor Sundberg, 1,5, som var döende i cancer.
Hans föräldrar önskade att han skulle få dö hemma, i trygghet, hos alla sina gosedjur i sin säng, men det fick han inte. Håbo kommun, där familjen bor, har liksom många kommuner runt om i Sverige, ingen hemsjukvård för barn.
Den 14 april dog Victor på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, med mamma och pappa intill sig, efter åtta månaders fruktlös kamp mot cancern.
Han fick aldrig komma hem.
– Jag vill inte att det ska behöva hända fler barn, säger Sofie.
För nära inpå
Under vintern – medan alla ännu var övertygade om att Victor skulle klara sig – följdes han av TV3:s dokumentärserie ”Sjukhuset”.
Och trots att Victor till sist, just när allt såg ut att ha gått vägen, förlorade kampen, har Peter och Sofie valt att låta TV3 visa de sju avsnitten, där Victor är med.
I kväll, i morgon och i övermorgon får vi följa Victor före den stora operationen, där läkarna försökte ta bort cancertumören – och inför den tuffa cellgiftsbehandlingen som följde.
– Jag vill att alla ska få se hur det ser ut, vilka de här barnen är som kämpar. Och hur glad Victor var trots att han var så sjuk, säger Sofie.
Själva vet de inte om de orkar titta i kväll.
Det är för nära inpå. I åtta månader har de levt på sjukhuset med Victor och kämpat tillsammans med honom.
En kamp som nu är över.
– Just nu är det bara tomt. Hela vårt liv har kretsat kring sjukhuset. Nu, varje morgon när jag vaknar, undrar jag varför jag ska gå upp, säger Sofie.
– I nästan ett år har vi haft en liten person att kämpa för. Vi tänkte aldrig ens tanken att han skulle dö, säger Peter.
Brinner två ljus
Hemma i det nyrenoverade huset i Bålsta, utanför Enköping, där allt stod klart och väntade, brinner två ljus i Victors rum.
I ett hörn sitter alla gosedjuren han älskade att pussa. Mitt på golvet står den lilla blå elektriska motorcykeln, den han körde runt med på sjukhuset på påskafton, bara tre dagar före sin död.
Nu står den stilla. På nallen som sitter på sadeln sitter den lilla rutiga ”gubbkepsen”.
En tröst i sorgen är alla de människor som hört av sig till familjen, alla blommor, alla mejl och inte minst alla bidrag till barncancerforskningen genom insamlingen till Victors minne.
Hittills har nästan en kvarts miljon kronor kommit in – pengar som kommer att användas till forskning om just neuroblastom, som Victor drabbades av och den cancerform som är mest svårbotad hos barn.
– Det känns fantastiskt att så många har bidragit. Bara att veta att folk tänker på oss och Victor gör att han lever vidare, säger Sofie.
Victors blogg :
http://denstarkastestjarnan.blogg.se/index.html
LÄGG AV!
Jag har blivit sviken hela jävla livet, blivit utsatt för både det ena och det andra. Men vem fan bryr sig om det.
Nä glöm allt och var glad jämt. Det är vad alla verkar tycka att det ska vara.
Men nu är det så här att jag börjar sätta gränser. Jag tänker inte gå med på detta längre. Gör vad fan ni vill men låt mig vara. Vill ni göra skaker gör då det, men inte bakom min rygg, vet ändå vad som sker.
Just nu sitter jag bara och är almänt less på allt. Dricker lite Chapel Hill rätt gott. Ja det är alkoholfritt......
Less på stan, less på skolan, less på mig själv, less på allt just nu.
Drar mig undan rätt mkt just nu, rädd att skada de jag älskar. Men vad jag än gör så anser alla att det är jag som sårar alla men det är aldrig någon som sårar mig...... Men det kanske är så, men låt mig vara då om ni tycker att jag är så jävla elak och sur och lev era superfina liv utan bekymmer.
GRATTIS till er, ni vann denna gång med.
GRATTIS ni har åter lyckas trycka ner mig i skiten IGEN
GRATTIS till er som tycker att ni är helt felfria
GRATTIS Hade börjat lita på folk igen, men det försvan lika fort.
EN TANKE TILL ENGLA. R.I.P - 080405
Engla R.I.P - 080405
DET ÄR SÅ HÄR JAG KÄNNER FÖR ALLA IDIOTER!!!!!!
Självkänsla med Mia Törnblom!
Linda ringde mig idag, hon undrade om jag ville gå på stan med henne en stund. Jag tvekade eftersom jag är sjuk. Men jag beslutade mig för att gå med henne en stund. Hon ville gå på teatern för att säga hej till Mia Törnblom eftersom hon skulle föreläsa där om självkänsla. Så jag o Linda traskade dit och sa hej till Mia. Det slutade med att jag o Linda får varsin fribiljett till hennes föreläsning. Först trode jag att hon skojade, men sen så står jag o Linda där med en varsin biljett i handen. Så vi satte oss längst fram så vi såg bra. Mia vände sig till Linda o berättade för alla att vi hade fått gått in gratis. De flesta trode nog att Mia skämtade, men så var inte fallet.
Men iaf så var det väldigt tänkvärt som hon pratade om. Det mesta hon sa stämde in på mig. Att säga JA till saker fast att man inte ville mm.
Hjärnan har en förmåga att inte ta in ordet INTE. Men en viktig sak som Mia sa var ju: "jag vill inte bli som mamma" och då tolkar hjärnan det som *jag vill bli som mamma*. Så varför ska man alltid tänka på vad man INTE ska göra eller bli istället för att tänka det här VILL jag göra och tänka.
Så det var en helt uderbar dag, jag som trodde att jag skulle vara hema o tycka synd om mig själv *ler gott*
Men jag har LInda att tacka denna dag för, om inte linda hade ringt o fråga om jag ville följa med på stan så hade denna dagt inte blivit som den blev. Men tack Linda för att du fick ut mig. Och tack Mia för biljetterna.
En bra låt som jag hittade=)
----- TONÅRING I HUSET
'Kära Far!
Det är med stor sorg jag måste skriva till dig. Jeg var tvungen att sticka med min flickvän, för jag ville undgå en scen med Mor och dig. Jag vet att du och Mor fortfarande tar mig för ett barn, men Far, jag är alltså 17 år gammal och jag vet hur jag skall ta vara på míg själv.
Jag har funnit äkta kärlek tillsammans med Susanne, och hon är bara så söt. Men jag vet att du skulle aldrig vilja ha henne med på familjekort på grund av piercingarna, tatueringarna och hennes inte så fina kläder och för att hon är så mycket äldre än mig. Också för att hon har fem barn, varav hennes yngsta dotter är i min ålder.
Men det är inte bara förälskelse. Far, hon är gravid med tvillingar! Susanne säger att vi kommer att bli väldigt lyckliga tillsammans.
Susanne bor i en campingvagn ute i skogen, och hon har tillräckligt med ved för att hålla oss varma över vintern.
Vi delar så många drömmar om framtiden. Far, hon säger att hon ska köpa massa dataspel till mig. Susanne älskar barn. Alla henens barn har olika pappor, men hon säger att med mig är det annorlunda. Far, jag vet att vi kommer att vara tillsammans för alltid. Susanne säger att jag är mycket mera man än de äldre killarna hon har varit tillsammans med. Är inte det sött?
Susanne har öppnat mina ögon för att hasch faktiskt inte är skadligt. Hon är en businesskvinna eftersom hon odlar sin egen hampa och säljer det för att försörja sin familj. Susanne är duktig med pengar; hon byter lite av sitt hasch till kokain och ecstasy med grannarna. De andra som bor i skogen är också företagsfolk.
Under tiden kommer vi att be om att vetenskapen finner en kur mot AIDS, så att Susanne kan få det bättre.
Du skall inte vara bekymrad för mig, Far. Jag är väldigt lycklig! En vacker dag är jag säker på att vi kommer och besöker er, så ni kan få se era barnbarn och mina styvbarn.
Med vänliga hälsningar,
Er son Jonas.
P. S.
Far, inte något av det ovanför är sant. Jag är hos Thomas. Jag ville bara berätta för dig att det finns värre saker i livet än betygsboken som ligger i skrivbordslådan.
Ring mig när det är säkert för mig att komma hem.
'Gyllene omslagspapper'
Jag fick detta från en vän, som fick två saker att välja mellan.
Det sa mig att även jag hade två saker att välja mellan.
Jag har valt. Nu är det Din tur att välja.
Historien handlar om en mamma som för en tid sedan skällde på sin 5 åriga dotter för att hon slösade på en rulle med dyrt guldfärgat omslagspapper. Pengar var det ont om och hon blev ännu mer upprörd när hon såg att dottern använde pappret att dekorera en ask som hon placerade under julgranen.
Hursomhelst, den lilla flickan gav presentasken till sin mamma nästa morgon och sade,
'Den är till dig, Mamma.'
Mamman blev generad för hennes tidigare ilska mot flickan, men hennes ilska blossade upp igen när hon öppnade presentasken och såg att det var tomt.
Hon sa till sin dotter med harm i rösten.
'Vet du inte unga dam, att när du ger bort en present är det meningen att det skall vara någonting i paketet?'
Hon hade tårar i sina ögon och sa, 'Men, Mamma,det är inte tomt! Jag blåste kyssar i den tills den blev full.'
Mamman blev förkrossad.Hon föll på knä och slog armarna om sin dotter och bad henne och förlåtelse för hennes obetänksamma ilska.
En kort tid senare tog en olycka dotterns liv, och det sägs att mamman behöll det gyllene asken bredvid sängen för resten av hennes liv.
När hon helst kände sig nere eller mötte svårigheter öppnade hon asken och tog ut en inbillad kyss och mindes kärleken från barnet som hade lagt kyssarna däri.
En verkligt underbar känsla, denna gåva till oss är en ask full med ovillkorlig kärlek och kyssar från våra barn, familjen, vännerna och GUD.Det finns inget mer värdefullare än detta.
Så du har nu två val:
1. Sänd detta vidare till dina vänner, eller
2. Radera detta och agera som om detta inte berörde ditt hjärta.
Som du ser, jag valde första alternativet.
Vänner är som änglar som lyfter upp oss på våra fötter, när våra vingar har problem med att komma ihåg hur man gör när man flyger.
Om du får detta tillbaka mer än en gång, så vet detta. Dina vänner tänker också på dig.
SKAFFA INTE BARN OM DU INTE HAR TID O LYSSNA PÅ VAD DOM VILL!
En liten flicka springer runt sin mamma och säger
"mamma gissa vad"
Mamman blir lätt irriterad och säger
"nej, jag orkar inte gissa, gå och lek på ditt rum"
Det blir tyst en stund och flickan säger
"Okej"
Går in på sitt rum. En timme senare kommer hon ut och säger
"Mamma gissa vad"
Mamman blir mer irriterad och säger
"Nej jag vill inte gissa, gå ut och lek!"
Dom blir tysta en stund så säger flickan
"Visst"med besviken röst och går ut och leker mitt ute på gatan.
Hon hoppar hopprep medans hennes ljusa hår leker med vinden.
Hon hör inte bilen som kommer i full fart.
Hon blir överkörd med ett brak.
Mamman kommer ut i tårar och ser sin lilla flicka full av tårar och blod som sprutar.
Hon ser på sin mamma och säger med blod från munnen och gråt i sin själ
"Mamma gissa vad"
Mamman ser på henne med tårar i ögonen och säger
"Nej jag kan inte gissa vad det är"
Flickan tar ett sista andetag och säger
"Jag älskar dig mamma!"
Denna text tog jag från en väns sida. Tyckte att den borde finnas i på de flesta sidor. Mkt tänkvärd text.
Så det jag har att säga är att: ta hand om era barn och lyssna på vad de har att säga, man vet aldrig när det är försent. Ta tid på dig och LYSSNA på ditt barn. De älskar er, men älskar du dem???
TÄNK PÅ VAD NI GÖR OCH SÄGER TILL ERA BARN!!!!!!
